Alicesjögren

HEJ!
Denna vecka är min sista hela vecka som nanny och i Arusha. Galet att jag är på svensk mark igen om 3 veckor. Men innan dess är det mycket som ska hinnas med :D. En sväng till Nzega, Nkinga, Dar es Saalam och än en gång Zanzibar står på programmet. Måste få lite färg på kinderna innan jag möter SNÖN och kylan hemma…

I lördags var dags för julmarknad på klubben. En årlig tillställning för alla wazungos i Arushatrakten. Lite smått hysteriskt, men ändå helt okej. Första gången på en julmarknad som jag svettas ihjäl och febrilt letar efter skugga och något avsvalkande att dricka. Normal status på en sådan brukar ju vara förfrysta fötter typ..Annars är det inte mycket till julstämning eller överhuvudtaget något som påminner om att julen snart står för dörren.

Det har också hänt att det har börjat pratas i byn om att jag visar för mycket ben.( jönoma gobbar!) Har haft klänningar och kjolar som gått till knäna istället för under vilket har resulterat i att jag har fått en tillsägning som jag verkligen respekterar så hädanefter är det endast halva vaderna som visas (som vi alla vet är ben, höfter och stora rumpor väldigt attraktivt här). HAHAH! Helt sjukt egentligen, men så kan det vara. Vill ju inte väcka mer uppmärksamhet än vad man redan gör så att säga. 

Igår följde jag och Lilly med ut i byn på ett kvinnoprojekt som bl a går ut på att lära kvinnor diverse olika stygn. Kan inte påstå att jag kunde hjälpa till så värst mycket. Textilslöjd var kanske aldrig riktigt min grej...;P



Var beredda, fortare än kvickt kommer jag igen

Peace

Lilly, 2 år i januari, är flickan jag har förmånen att spendera de flesta av dygnets ljusa timmar tillsammans med.
Tillsammans går vi på marknad, handlar, lämnar/hämtar Filippa, Kevin, Flora, kör bil, hälsar på alla vi möter, gör hemma-hos-besök, slänger skräp, går och badar, plockar guava och annan frukt och bär, läser böcker, tränar swahili, lagar mat, hänger upp tvätt, promenerar på alla möjliga och omöjliga ställen, och mycket mer därtill. Fast mest tar vi dock dagen som den kommer...;P





Om morgontoaletten dröjer lite för länge, finns chansen att Lilly börjar traska iväg på egen hand...






Massajinspirerad?

Hej på er!
Veckorna rullar på och fortare än kvickt är jag hemma i kära Svedala igen.

Sen sist har jag testat klimatet på Zanzibar (sol och bad med andra ord). En fantastiskt skön semestervecka tillsammans med mamma och Karin. En ö som annars starkt kan rekommenderas. Vi tog det lilla lugna men gjorde iaf två utflykter, en till Stone Town och en kryddvandring. Ändå intressant och känns som ett måste när man är där. Det var gott att få visa dem smakprov ur min vardag och jag tror att resan har gett många intryck och minnen för dem att ta med hem.

 

Förra och denna vecka befinner sig Paula på kurs i Alexandria, Egypten,så det är jag och Ulrik som är hemma. Idag är dock Ulrik och Filippa på safari i Tarangire parken över dagen och jag hemma med de andra barnen.

 

Jag har också blivit bestulen på min väska, genom bilfönstret när jag satt i mitten av baksätet. Väldigt tråkigt och har inneburit extrajobb eftersom pengar, körkort, VISAkort, kamera, mobil etc försvann. Men jag försöker att inte gräma mig för mycket över det längre utan är tacksam att det ”bara” var materiella saker jag blev av med och ingen person som blev skadad. Har dock förlorat alla nummer, men samma svenska nummer kommer gälla när jag kommer hem. Käckt!

puss Alice

Det ser värre ut än vad det är, jag lovar


2-barnsmamman och jag med snuttebebisen






Ljust hår och hud är väl värt att känna på...



Mamma försöker charma barnet på svenska..



Ett litet smakprov från mamma och Karins besök här hos mig. Nu har de varit här i en vecka och vid lunchtid idag åker vi till Zanzibar för att spendera den mesta tiden vid strand och hav. GÖTT!

Hej!

Efter månader av väntan och torka har det nu 3 dagar i rad kommit regn. Eftersom detta är den korta regnperioden öser det ner typ 30 minuter eller på natten. Än så länge är det inget synbart resultat på växtligheten eftersom marken inte kan ta upp allt vatten, men luften är härlig och nya dofter har letat sig fram.

Annars har vi haft vår första punktering, testat biografen i Arusha som visar 2 filmer i veckan. En Hollywood och en Bollywood film. Efter en vecka så byts filmerna.  Jag har premiärkört barnen till skolan på morgonen och tagit bilen själv med Lilly in till stan…Där gäller det att verkligen vara på sin vakt och har tutan nära till hands.

En annan upplevelse värd att förtälja är den då jag glad i hågen tog dallan in till stan för att betala 3 st flygbiljetter i kontanter. Här föredrar till och med stora företag kontantbetalning, helt sjukt men men, eftersom flygbolaget vill ha Tz shilling fick jag i omgångar ta ut ca 1 miljon i landets valuta. Det blir en rejäl bunt att bära runt på i väskan vill jag lova. Väl utanför kontoret var det stängt! TACK för den! Köpte ett par lädersandaler i ren frustration…och tog dallan tillbaka hem igen...

Imorgon fyller Paula år så igår var det lite pysselverkstad här hemma. Paula sydde gardiner och jag bakade tårta och kakor. Blir ett litet firande ikväll med de wazungos som finns här på området.  Senare ikväll bär det av till flygplatsen för att hämta mamma och Karin. Ska bli väldigt skoj att få ha dem här i 2 veckor. Diverse utflykter och upplevelser står på agendan

Ciao!

 

Hej alla sköningar!

Veckan har rullat på rätt bra och inga så värst utstickande saker som jag kan komma på just nu har hänt. I torsdags drabbades jag av en första släng av hemlängtan. Men det gick över rätt fort. Hör väl till antar jag, men ingen fara på taket. Sånt hör livet till

Har de närmsta dagarna också funderat på varför jag gillar detta land så mycket att jag tagit studieuppehåll för att spendera 4 månader av min ungdom bland svett, damm, värme, kor och getter, massajer, andra kulturer, mat, människor, nytt språk etc. Vad drar mitt hjärta hit helt enkelt?

Och det jag främst har kommit fram till är följande:

-De oändliga och fantastiska vyerna och vidderna

- Kvinnornas vackra färgstarka kläder

- De underbara människorna ( när de är underbara, vilket de oftast är ;P)

- Människornas kreativitet och motto om att inget är omöjligt. ( Självklart går det att cykla med 6 st drickbackar
på pakethållaren)

- Att lycka och glädje verkligen inte sitter i hur mycket jag äger eller har utan i mer bestående värden

Självklart finns det fler saker, men nu vet ni någotsånär. Mamma du kommer förstå när du kommer hit :D

Helgen har gått i kontrasternas tecken. I fredags var jag och Paula och badade med Kevin, Flora, Astrid (en klasskompis till Flora) och Lilly på en klubb med swimmingpool. Barnen slutade redan kl. 12 och har från och med nu en veckas lov. Härligt för dem!

I lördags var jag på något så udda som hästpolo! HAHAH, tjenare, vilken gräddsport och ett sammanhang som jag flera gånger under kvällen tänkte, hur i hela världen hamnade jag här?! Jag, Ed, Mimmi, M-L och Mogge åkte en bit utanför Arusha för att hälsa på några bekanta till Anderssons vars son spelade hästpolo och skulle spela turnering under helgen. En rätt tråkig sport att titta på måste jag erkänna om man som jag inte är så vidare insatt i regler och vad spelet egentligen går ut på ( Andy hjälp?)

I skymningen dukades det upp värsta BBQ: n SJUKT gott och mycket mat!! Ett helt lamm och en gris fanns minsann där med… Pappa, du hade älskat det!!

Sov över hos Anderssons, vilka har blivit något utav mina extra farföräldrar här. Väldigt festliga och härliga människor. Så idag, söndag har jag varit på barnhemmet och hälsat på alla barn. Vilket har utökats till 12 stycken sedan sist. Hallego!!

 En vardag för många barn

Här har vi dem, brudarna på hästpolomatch


Matchen, hästarna och spelarna


Ser ni rovfågeln i trädet? Mäktigt!


Hoppas ni njuter av hösten. Nu börjar värmen komma på allvar. 17 C klockan 8.30 på morgonen och minst 30 C på dagen. Sa jag att AC:n i bilen gått sönder? ;P


Många kramar till er alla

Förlåt för dålig uppdatering det sista, men internet har verkligen inte varit på vår sida om jag säger så. I alla fall, senaste nytt från Habari Maalum:

Ett kärt återseende av min 67-åriga vän Mogge och hans fru Marie-Louise har inträffat. Jag och Lilly tillbringade några av onsdagens timmar på Hope for Children, barnhemmet, där jag var förra gången jag var här i Tanzania. Det var tyvärr bara 3 små barn där eftersom de andra var i skolan. Otur, men det blir helt klart fler gånger dit.

Morgan och M-L har byggt ett bostadshus till sig själva alldeles intill barnhemmet. Huset var riktigt gött asså och vi blev bjudna på middag där. Lilly sträckte med en gång armarna till dem och satte sig i deras knä. Antar att hon saknar sina mor- och farföräldrar så dessa får väl vara substitut för dem under hennes tid här. Citat av Mogge: ” Härligt att du är på rätt sida av klotet igen Alice, men jag visste att du skulle komma tillbaka”.

Fredagen spenderades tillsammans med 4 sköningar, Moggebigge, M-L, Baselisa och Jeremia. Varav de två sistnämnda jobbar för Morgans. Vi åkte upp till en massajby, Engaloni, som ligger 2000 m ö h och cirka 1 h från stationen. Här i denna by med ungefär 5000 invånare har Morgans blivit upptagna som medlemmar för att de hjälpt till med bänkar till byns skola. Som tack fick de även en bit mark som de nu byggt ett litet hus på 25 kvm på. Fantastiskt fin utsikt trots dammet som skymde sikten rätt rejält. Förra veckan hade det vandrat ner en hjord elefanter och buffel från bergen också. Snacka om naturupplevelse när man sitter och käkar frulle!

Halva Arusha- gänget från -07 är nu åter samlat. Ed har landat tillsammans med Mimmi och vi har redan hunnit med Kahns, indiern med världens bästa kyckling, 2 gånger på 2 veckor. Äta en halv grillad kyckling direkt från grillen bredvid på gatan är livet! I lördags introducerades även familjen Alderblad till denna kulinariska upplevelse och det verkar som det kan bli fler gånger för dem. Lyckat med andra ord!

Lilla Miriam och jag (å ja, jag vet att jag ser sliten ut)    Amanda, här kommer en dagens outfit som jag lovat           Här har vi det, kyckling i världsklass, Kahns BBQ            En förväntansfull Mimmi            Här har vi de små rackarna
Nu ska det ätas!

Kära familj och vänner jag mår fint, men börjar så smått sakna filmjölk, knäckebröd, lakrits och tro det eller ej riktigt kaffe. Trodde aldrig jag skulle säga det...
Nu väntar läxläsning med Filippa som är "mitt läxbarn".

Pusshej

TACK TACK TACK för alla kommentarer. Det är verkligen guld värt och värmer mitt hjärta!

Eftersom ingen har frågat, men alla egentligen undrar så svarar jag härmed på frågan: hur är vädret?

Jo, tackar som frågar. Det är kallt på morgonen ca 12 grader fram till kl.9 ungefär sen ligger det på stadiga 27-30 grader. Så helt okej för en viking som mig. Dock bör ni inte förvänta er att jag är brun. Inga bara axlar eller knä är det som gäller och jag brukar försöka följa det.  Som mzungo skiljer man sig rätt mycket från mängden ändå om jag säger så. I bästa fall kommer jag därför komma hem med en bonnebränna..

Det blir tydligare bara varmare och varmare också samtidigt som det denna månad, enligt de lärda, har varit ovanligt kallt för årstiden. Familjen Sjögrens vanliga tur när de är på långresa med andra ord. (Dubai har inte haft så ostadigt väder på flera år, Australien har inte varit så kallt och blött på 100 år…etc) ;P

För alla oroliga själar som ligger vakna på nätterna (mamma och Andreas) kan jag härmed också meddela att vi hittills har ätit nästan enbart ”svensk” mat. Så jag kommer garanterat komma hem i samma skick som innan resan. Jag är dock sugen på ugali, majs och bönor, getkött och pliau så jag får nog lägga in ett önskemål till Raheli som är kvinnan som jobbar här hos oss. Hon pratar för övrigt bara swahili så det tog ett tag innan jag fattade vad det var hon ville att jag skulle handla. Kom sen på att det var en 25 kg mjölsäck!.Hahah, en liten kille slängde upp säcken på sin pakethållaren och cyklade hem den för mig. Då blev både jag, Lilly och framförallt min rygg glada :D

Söndagen spenderades i Tarangire National Park. Jag kan inte sluta förundras över den mäktiga syn när giraffer, eletanter, 4 geparder, leopard, massa zebror, gnuer, antiloper, strutsar, apor, örnar etc etc springer fram över savannen. WOW! Efter en fulländad 14 timmars dag i 30 gradig värme kom vi alla åter hem sucktandes efter en dusch. Kom det nåt vatten? Nej! I dessa torrperiodens tider är det brist på vatten och det som finns får bara användas för nödvändiga ändmål. Vad bedöms som nödvändigt egentligen? När man inte duschat på 6! dagar? Kanske, om man tänker på de människorna som finns i min närhet...;P

Jag lever, trivs och frodas

Hej

 Ser ni bebisapan?! Hur söt som helst
på

Igår var dagen då Alice Sjögren bestämde sig för att göra en liten utflykt på egen hand till grannstaden Moshi. Staden ligger bara 850 meter från Kilimanjaros fot och är mindre och lugnare än Arusha. Vilket är staden som är närmast oss. Riktig röta bara att hela gårdagen var mulen så någon kik på Kili blev det minsann inte…

 

Ett spännande äventyr som började med att ingen dalladalla kom. Det verkar aldrig finnas någon när man som bäst behövde det. Jag började gå och blev upplockad av en man från Habari Maalum som skulle till Ngaramtoni. Där blev det dalladalla in till Arusha och sen buss i ca 2 h till Moshi.

 

Det är alltid lika intressant att se om man kommer fram eller inte eftersom det inte verkar finnas något system för ”lokaltrafiken” iaf inte som jag har gissat mig till.

 

Här sätter man sig i en buss och väntar, väntar och väntar tills den är full och mer än så. Då kör den iväg. Alltså kan man aldrig veta när man kommer komma fram..ingen idé att stressa upp sig.

 

En Mama med ett barn satte sig bredvid mig på det 2-sitsiga sätet och jag kan lova att mammorna här har hyfsat rejäla bakdelar… En skumpig och varm tur med intryckta höfter blev resultatet.  Mitt i allt detta frös antagligen hon eftersom hon stängde fönstret, tog på barnet en fleecetröja och bredde ut sin kanga (mönstrat tygstycke som alla har här) över oss alla. Svettattacken var ett faktum!

 

Älskar också att rondell heter  = keepi lefti…så höger i en rondell blir alltså keepi lefti right :D

 

Annars går swahilin sakta men säkert framåt...några nya ord varje dag är min taktik och dessutom bjuda på missförstånden och goddag yxskaft som sker flera gånger varje dag..

 

 

Helgen innehöll bland annat lite djurspotting: giraffer, vattenbufflar, dikdik (världens minsta antilop), flamingos, krokodiler, vårtsvin , babianer etc

 

Mitt i detta skumpiga äventyr lättade även Lilly sin blåsa, på mig. Man tackar.

 

När vi sedan skulle äta var utbudet tämligen begränsat och kyckling och ris skulle ta över 1 h. Det vi serverades var en frukt/grönsakssallad bestående av 4 st gurkskivor, 4 tomatskivor, 2 st små bananer och några apelsinklyfter. Till denna festmåltid; ris och vatten. HAHAH! Vilken hit

 

Besökte kyrkan i söndags. Den ligger tvärs över vägen och hör till stationen. Bönen kl. 8 och bibelstudiet kl.9 hoppades dock över och vi satsade istället på gudstjänsten kl.10 (ungefär).

 

Efter 2 ½ h var det dags för barnen att gå till söndagsskolan. Stackarna! Då hade kören dansat och sjungit några sånger, vi fått ställa oss upp för att bli presenterade och ett par som nyss förlovat sig blivit framtagna för kramar och lyckönskningar. Kanske något att införa hemma ? ;P Allt detta förutom prat, bön och mycket annat som jag inte förstod eftersom allt var på swahili…

Som den Nanny jag är var jag ute med barnen större delen av gudstjänsten (som varade i 4 h!). Lilly och jag pratade med massajer som vallade kor och getter, medan Kevin satt på pastorns kontor och drack cocacola...

 

 

Annars är svaret på de vanligaste frågorna som frågas ungefär 5 gånger varje dag följande, ” Ja, jag är gift och nej Lilly är inte till salu”. Så mamma, ringen fungerar.

 

Har fått lite frågor om min adress så här kommer den:

Alice Sjögren

C/O Habari Maalum Media

P.O BOX 7292

ARUSHA

TANZANIA

Ett nytt simkort med följande telefonnummer är nu införskaffat: +255 752254439

Over and out

 

Varm luft (25 grader) , exotiska dofter och många nya ljud slog emot oss då vi efter en 14 h resa klev ur flygplanet på Kilimanjaro International Airport. Underbart!

Resan var något av en pärs, men alla våra 30! väskor gick igenom och kom fram vilket väl kan ses som ett under. Barnen var duktiga och kämpade på väl.

Stämningen är fin, men en väldigt stor omställning för alla och kanske främst barnen. Koka vatten, sova under myggnät, kackerlackor i sängar och skåp och få 3 strålar vatten i duschen, skumpa fram på lervägar som helt klart sett bättre dagar är bara  några av sakerna som måste bli vår vardag.

 

Jag fick största kramen av Baselisa och Reuben. Väldigt roligt att se några bekanta ansikten. Känns skönt att man vet lite hur saker och ting fungerar + hittar i området.

 

Vår bil har inte kommit än, men ska förhoppningsvis komma nästa vecka. Detta gör att vi blir ganska begränsade eftersom vi bor hyfsat isolerat. Tanken att barnen skulle börja skolan igår, onsdag, förkastade vi ganska snabbt.  Fredag blir bättre. Hoppas på att de har vant sig lite mer till dess.

 

Det är väldigt torrt och dammigt. Har inte kommit något regn sedan i maj och väntas inte förrän i slutet av oktober!  Så det borde vara lite grönare och härligare då mamma och Karin kommer ner  :D.

 

Den utlovade fiberinternetkabeln som skulle varit nergrävd och klar i juli har ännu inte påbörjats så när nätet fungerar som bäst är hastigheten typ 0,5 MB. Så det är tveksamt hur mycket jag kan vara uppkopplad och höra av mig.

Mitt simkort sen förra gången funkar inte, men ska köpa ett nytt så fort jag kommer in till stan...

peace out

 

Dagen och äventyret jag har väntat så länge på är nu endast några timmar bort.
Om 4 timmar börjar vår färd mot Tanzania och Arusha. Det är där, på landsbygden jag kommer tillbringa de närmsta 4 månaderna..
Jag är pirrig, förväntansfull och kanske lite nervös inför vad som väntar. Men jag känner frid i hjärtat och är glad över att ha tagit den här möjligheten
Barnflicka, chaufför, elevassistent, läxhjälp, alltiallo etc etc är mina uppgifter.

Jag säger hej så länge. Nästa rapport blir från sydligare breddgrader